En brudkistas öden under 190 år (1827-2017)
Vid tiden för berättelsen ägdes A-gården i Petamåla av Maria Persdotter f 1779 och gift med
Olof Nilsson från Juansbo född 1768.
De hade en son i livet, Petter född 1802, när Olof Nilsson dog i bröstont 1806.
Redan 1807 gifte Maria om sig med Lars Bondesson, Kroksmåla född 1782. De hade en
dotter Ingrid f 1808, när Lars tragiskt omkom vid en ridolycka 1811.
På 1820-talet hade en ung bonde från Slätafly, Olof Nilsson, lärt känna Ingrid och han friade
och fick ja. Det rustades till bröllop i Petamåla kan tänkas. Som enda barn i familjen skulle
det nog inte knusslas.
En brudkista som sed var skulle utrustas. Den beställdes kan tänkas av en hantverkare i
bygden med inskriptionen ILD (alltså Ingrid LarsDotter, Bröllopsdatum 1827-06-09).
I hemmet i Slätafly växte upp många barn. Christina 1828, Lars Gustav 1835, Peter Johan 1837, Anne-Maria 1841, och Ingelöv 1843 (dog efter 6 månader. Ännu en dotter föddes 1845 och hon döptes också till namnet Ingelöv. Ytterligare 3 barn föddes men dog i unga år.
Äldsta dottern Christina stannade kvar hemma och gifte sig med Jonas Petersson från
Oxlehall. De övertog gården i Slätafly och har givit upphov till stor släktspridning i bygden.
I en granngård i Slätafly växte en ung man upp som gick i skolor och blev lärare. Han hette
Sven Petersson född 1833. 1863 fick han plats som skollärare på Utlängan allra längst ut i
Karlskrona skärgård, endast fyren Utklippan ligger längre ut. Han ville ha Ingelöv som sin
maka och 1869 bestämde sig Ingelöv att följa honom dit. Ingrids brudkista fick följa med
sedan den utrustats med ännu en bokstav ILDD och årtalet 1869. Det kan tydas Ingrid
LarsDotters Dotter. Sådan ser den ut idag som är.
Men Ingelöv som var van vid granarnas sus, vantrivdes svårt av att mest höra vågornas dån
och storm in över land, så Sven begärde förflyttning till fastlandet och fick då en lärartjänst i
Torhamn socken. Makarna inköpte då en gård i Svanhalla by 1 – 2 km norr kyrkan och där
föddes alla barnen.
Brudkistans färd gick vidare och dess hemvist i havsbandet blev inte lång.
Sven synes ha varit en företagsam man, som förutom lärartjänsten och gården med fiske
även startade eller övertog en handelsaffär.
7 (11?) barn föddes i äktenskapet, varav nr 2 i åldern, Amanda (117175-0), stannade hemma och övertog gård och affär, när föräldrarna blivit gamla och flyttat till annat hus på orten. Hon hade då gift sig med en hemvändande svenskamerikan från orten, Petter-Johan
Pettersson (117175), och brudkistan fick stå i orubbat bo ännu en tid.
Petter-Johan var 15 år äldre än Amanda. Året 1914, när 6 barn fötts och äldste sonen Ragnar (117175-1) var 15 år, kändes det att familjen behövde större livsrum och Skeppeviks gård inköptes. Då var yngste sonen endast 2 månader gammal.
Gården i Svanhalla övertogs av släktingar till Petter-Johan. Affären övertogs av en systerson, Theodor Olsson (117174-6) vars döttrar drivit den vidare. Numera är den nedlagd.
Gulli (döpt Gunhild, 117175-7) brukade förr säga att hon var den enda av dem som var äkta
Söderåkrabo, hon föddes 1917. Brudkistan följde med till Skeppevik och kom att stå där
ganska länge.
Petter-Johan gick bort 1944 och Amanda 1960. Gården drevs vidare som sterbhus med 3
ogifta barn som brukare. Ragnar (117175-1), Rickard (117175-2)och Elisabeth (117175-4).
Så småningom blev det arvskifte och en dragkamp mellan Bertils (117175-6) familj i Kärrabo
och Birgers (117175-5) familj i Grisbäck, där Bertil avgick med segern.
Så skulle bohaget delas och på det värdefullaste hölls inbördes auktion med advokat Ingmar
Jonsson (117175-32) , Nybro, som ledare. Han tillhör ju också närmaste släkten.
Under tiden hade Gunilla (117175-73) och Sven-Erik (117175-730) förenat sina öden, men
bodde kvar i Karlskrona medan mansgården i Björkemåla renoverades.
Nu blev det budgivning om mormor Ingelövs kista mellan framför allt Bertil (117175-6) och
Gulli (117175-7). Kistan skall tillbaka till Gullabo varifrån den utgått tyckte Gulli, så hon gav
sig inte. Därvid kom det sig att den kom att stå hos oss i Ragnabo något år innan det blev
uppbrott igen och sedan dess har Ingrids och Ingelövs brudkista en hedersplats hos Gunilla
(117175-73) och Sven-Erik (117175-730) i Björkemåla.
Nu skall man väl inte sia om framtiden, men omöjligt är det inte att den tar ännu ett kliv om
några år närmare gården i Petamåla varifrån den utgick någon gång på 1820-talet.
(kistan står numera i Kroksmåla hos Rickard (117175-731) o Line (117175-730). Rickard är ju Gunillas äldste son. Som kuriosa kan nämnas att Kroksmåla är ett snäpp närmare till
Petamåla, och vem vet kanske Gunillas barnbarn hittar någon man/kvinna i Petamåla så att
cirkeln sluts och förutsägelsen blir sann vad det lider.)
Fotnot:
Numren inom parenteser är Föreningen Långörasläktens släktkoder och en del andra
kompletteringar har gjorts och också placerats inom parenteser.
Som tillägg utöver personförklaringar kan tilläggas att:
Ingrid Larsdotters far hette Lars Bondesson kom från Kroksmåla, där numera kistan står hos
Rickard (Gunillas äldste son) och hans fru Line.
Grannbyn heter Petamåla, så på ett sätt har kistan kommit närmare “hem”.
Vår undring är om inte kistan kan hitta ända vägen hem, kanske när någon av mina
syskonbarn kanske hittar nån flicka eller pojke i “granngårn”.
Så kanske det kan bli så som min pappa skrev att han trodde att kistan nog en dag skulle
hitta hem.
Berättelsen, är ursprungligen nedtecknad av Gotthard Aspernäs (1915-2006), (nr 117175-70).
/// Återgivet,
Jan-Eric Aspernäs (117175-71), Bertil Aspernäs (117175-72) och Gunilla Bondesson (117175-73)