Den gamla lotsbrickan
(Av Håkan Bergström)
I början av 1900-talet hade lotsarna en ID-bricka som bars i en kedja runt halsen. Den vackra brickan var ett tecken på den auktoritet och ställning som lotsen hade i sin tjänsteutövning. En statlig representant när det gällde förhållandena runt våra kuster. Lotsen hade ett stort ansvar både för fartyg, laster samt människoliv. Lotsen var den som hade lokalkännedom om de olika förhållanden som var viktiga att känna till när man skulle närma sig en hamn eller söka läskydd i hårt väder. Lotsarna hade också ansvaret för utmärkning av farlederna.
Under denna period var yrkesbenämningen Kronolots. Lotsen skulle bära sin ID-bricka i en kedja om halsen på den vita skjortan. Man kan förstå att denna bestämmelse var ganska impopulär hos lotsarna. Problemet var att brickan som var av mässing och ärgade av sig på skjortan. Gröna fläckar som man inte kunde ta bort. Så småningom drogs dessa brickor in genom att en representant för Lotsverket tog tillbaka brickorna vid de inspektionsbesök som gjordes på lotsplatserna.
På Långören var det två lotsar som inte hade låtit sig nöja med grönfläckiga skjortor utan man hade lämnat in sina brickor till juveleraren och fått dem förgyllda. Detta löste problemet och allt var frid och fröjd. Förgyllningen kostade fem kronor. När Lotsverket så skulle ta tillbaka brickorna så ville John Bergström och Per Berglund inte lämna sina ifrån sig förrän man fick betalt för förgyllningen. Det fanns nu inga pengar avsatta för detta ändamål på Lotsverket utan saken skulle undersökas. Eftersom denna undersökning ännu inte är klar så finns det två lotsbrickor kvar på Långören. Det var John Bergströms och Per Berglunds.
Det är John Bergström som har berättat historien som jag har försökt komma ihåg och återberätta så gott jag har kunnat.
// Håkan Bergström
John Bergström